Kritik.
Varför har man så svårt att ta till sig kritik. Man borde istället vara tacksam och ta åt sig för att sedan tänka att det var en erfarenhet och att man kanske måste tänka efter extra nog nästa gång.
Människor är väl olika, men jag är i alla fall sådan. Jag kan ta åt mig kritik, positiv som negativ. Ibland kan jag till och med tänka att negativ kritik är nyttigt (i vissa mån). Men visst, det tar så jävla ont. Man vill först inte erkänna men sedan kommer det. Tårar och besvikelse. Man är besviken på sig själv.
Nu ska jag dra täcket över huvudet och hoppas på att min lektion i musik kommer att gå bra. Trots kritiken.
Kommentarer
Postat av: karin
uj, jag hatar också kritik. Man får jädrans dålig fiilis och tänker på det hela dagen och ältar det hit och dit. Hur som helst undrar jag om du är påväg till västnyländska trakter inom den närmsta månaden. Borde få mina rötter i mitt vita hr färgade, och undrar om du har lust. Litar nämligen på dig.
Postat av: karin
Kan nog vänta. Och tror att mitt hår mår bra av en längre väntan. Jag kommer nog att befinna mig i karis/ekenäs då. Vi får höras.
Trackback
