Glasögonormar, vi två.

Hela hösten har Matte funderat varför hela världen känts så suddig. När han suttit i skolbänken måste han anstränga sig för att se till tavlan. När vi promenerat i mörker och han inte sett skyltar med gatornas namn har jag börjat begripa att hans syn inte är den bästa. När vi sett på TV har han fått använda mina gamla glasögon för att se en klar text.
Idag kom svaret, hans syn är inte den bästa och nu skall han få glasögon. Det här känns som något postivit för jag har alltid tyckt att glasögon på män är riktigt snyggt och jag tror att jag får ha en stark åsikt när det gäller val av  brillor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0