starHannaH

Kvällen som skulle sluta bra.
Jag minglade och dansade trots mina ömma fötter. Att gå i platåer är svårt. Jag går mot dansgolvet och skall säga hej till en bästa vän. Före jag hinner fram känner jag att någon tar mig på axlarna och rumpan. Jag vänder mig om och säger till med en skarp röst, nästan skriker. Han flinar åt mig och verkar inte lyssna. Hans kompis står bredvid honom och har tydligen all rätt att ta mina glasögon från min näsa. Jag skakar och skriker "Så där gör du inte en gång till, så där gör du inte en gång till." Han ser på mig med en tom blick och jag ser honom rakt i ögonen. Han håller glasögonen så högt att jag inte når dem, trots att jag kvällen till ära har klätt mig i mina höga, obekväma skor. Någon ser vad som sker och tar glasögonen från hans hand. Jag är livrädd. Visserligen har jag inte lika dålig syn som min storasyster, men jag klarar mig inte utan dem. De är värdefulla. Jag får dem i min hand och tackar djupt personen som hjälpte mig. Rusar bort till min vän som jag kramar medan jag försöker hålla mina tårar inom mig. Säger hejdå och går mot kläderna. Springer hem i mina obekväma skor medan tårarna rinner ner för mina kinder. Jag ångrar så innerligt att jag inte slog honom. Eller i alla fall tog honom åt sidan för att skrika att han och hans kompis är svin. På samma gång är jag innerligt glad att han inte fick se mina tårar. Kränkt är vad jag känner mig just nu.