Att sakna någon.
En vän skrev till mig att sakna någon är bland det värsta som finns. Just nu stämmer det.
Hela mitt liv har jag på ett sätt saknat någon. Vet inte om det är för att en familjemedlem inte varit fysiskt närvarande eller om det bara annors har funnits ett tomrum i mitt hjärta. Jag vet inte.
Kvällar som den här börjar man alltid tänka. Tänka på sådan som gör en ledsen. Om jag skulle ha varit smart skulle jag ha bett min storasyster bli här och sova i min säng med mig eller blivit hos min kompis. Här sitter jag nu och försöker vara självständig. När man hör hur tyst det är, när datorns ljud surrar ikapp med ens egna andningar börjar man ångra sig. Stort.
Som jag tidigare nämnt kan jag inte förstå varför man väljer det jobbiga framför det härliga. Tänk, vara tillsammans alla dagar. Få uppleva sommarens alla härligheter tillsammans. Jag är dum. I huvudet. Känns det som.
Med det här lilla inlägget ville jag bara skriva av mig lite. När allt känns tomt och man är ensam. Jag är väl bara ovan.
Kommentarer
Postat av: Linda
usch.. jobbig känsla... Men man vänjer ju sig med tiden, får vi hoppas. Jag lider ju i.a.f ingen nöd:) men jag har kanske inte någon att sakna på det viset heller.
Trackback
