Det här med bussar.

Jag åker alltså buss varje morgon. Stiger av vid närmaste T-bane station. Som bussresenär blir man vittne till en hel del roliga grejer.
Till exempel igår. Då satt en kvinna längst bak i bussen och pratade med sin vännina (trodde jag) Benita. Hon pratade högt och tydligt om var skulle stiga av, middagen med mera. När jag vände mig om såg jag att det var en dalmatiner hon pratade med. Sött, tänkte jag som förövrig aldrig skulle döpa min hund till Benita.


Om två timmar åker jag iväg. Till mitt Åland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0