starHannaH

Använd inte vita byxor på vintern. Det är osmakligt.

När jag surfar runt på olika hemsidor eller bloggar och ser att människor lägger ut alldeles för privata texter eller bilder vill jag bara spy. Det finns en gräns och den är antagligen hårfin.

Att besöka en bar i nyktert tillstånd är alltid intressant. Man upplever mer speciella händelser än om man skulle vara inne i dimman med de andra.
När jag inte står och dansar till Robyn (jaa, ni fattar. Jag önskar och "Be Mine" kommer direkt) sitter jag gärna med en väninna och diskuterar andra kvinnors klädstil och klädval för kvällen. Man får idéer och när jag ser något riktigt spännande eller faktiskt ibland smaklöst kommer alltid "hur tänkte du där"-frågan upp. Inte alltid negativt, men om jag skall vara riktigt ärlig är det ofta. Mitt stora intresse är stil och kläder därför är just det ytliga jag först av allt ser på när jag ser en okänd person på samma sätt som jag alltid kollar in håret.

Den 2 maj, alltså på fredag öppnar en Gina Tricot affär i Åbo. Såg reklamen när jag var där i söndags.
Tyvärr måste jag säga att jag faktiskt inte bryr mig. Det är ytterst sällan jag hittar något i just den affären och jag tycker det är lite jobbigt med såndär massproduktion när det gäller kläder. Av en och samma klänning kan du hitta typ tio i samma stolek. Man skall alltså inte bli förvånad om man ser någon med exakt samma plagg. Dessutom har jag förstått att dom är skitsnabba när det gäller tillverkningen av kläderna. För snabba helt enkelt.
Det här är min åsikt för den affären har inte gett mig någonting.

Vårfesten avslutades på en av stadens barer (okej, man kallar det väl för en pub). Nykter är och var jag hela kvällen och när man är nykter på en bar börjar man alltid iaktta och betrakta. Man följer med danssteg, rörelser och människor som vrålar texten till låten som livebandet spelar. Intressant. Okej, jag sjöng också med när bandet spelade U2.
Jag sitter ofta och tittar på klädsmak och stilar. Det är min hobby, jag älskar att sitta och titta på folk som går förbi. Ibland ser jag med kritiska ögon, ibland inte.
Den här kvällen har gett mig tankar om ett stort big no no när det gäller korta, spretiga och rufsiga frisyrer. Även en topp med allt för synlig bh och en byxa med öppen gylf. Egentligen kan listan göras lång.

Med dessa rader tackar jag för mig och skall nu hoppas på en god natts sömn. Imorgon är det packning som gäller för på eftermiddagen får jag åka till Åbo.

Jag fick just se en bild på mig och en av de finaste människorna på jorden. Morfar. Jag blir alltid så varm inombords när jag tänker på honom. Min fina morfar. Han har en speciell plats i mitt hjärta.

 Ser ni också en likhet mellan den här bilden och boxen?

Förra veckan såg jag något riktigt fult. Ett par spetsiga stövlar med den "obligatoriska" knytningen på sidan. Stövlarna hade högt skaft och taxklack. De var i silver.
Usch.

Jag har inte köpt ett par jeans på snart två år. Jag har heller inte använt jeans sedan förra våren. Tänk att man har klarat sig med strumpisar och klänningar hela vintern.
När jag nu tänker närmare på ämnet  "användning av jeans" kan jag bara säga att  jag tycker att dessa byxor är ett av de mest obekväma plagg som finns. Jag klär mig hellre i långa, lösa t-shirts eller i slappa klänningar. Jag vill bo i tält ett tag till. Det är så bekvämt.
Det harmar nästan att man har Diesel-, Cheap Monday- och Leejeans som aldrig används. Måste börja rensa ur garderoben i helgen för måndag skall jag sälja på loppis för en vecka framåt.

Jeans med onödiga applikationer är något jag tycker att man skall undvika.
Gnistrande diamanter eller någon fånig blombrodering är smaklöst.
Så underligt och så himla onödigt .
Jag förstår mig heller inte på jeans som är sprayade med färg/glitterspray. Varför?

Efter att jag fick kommentaren i fredags kväll har jag gått och funderat. Förstod ingenting. Men nu, nu fick jag det på klart. Det gläder mig att människor verkligen tar tag i saker. Gör något åt saken. Trots att man är upptagen.
Jag är otroligt glad. Glad att det också händer mig.

Klockan är 10:15. Jag längtar redan till kvällen.
Om två timmar är det jobb. Hoppas dagen går snabbt.

Fina mail är en av de finaste man kan få. Mail där det står sanning och där det står positiva grejer. I lågstadiet fick man kärleksbrev och gick flere dagar med ett leende på läpparna. Nästan lite fånigt.
Det bästa jag har gjort är att jag tog risken. Jag visade min personlighet och den jag är. Jag tror att det är då man har chans att gå precis så långt man vill.
Nya och fram för allt fina vänner är härligt. Man måste bara komma ihåg att ta hand om dem.

Idag på jobbet gjorde jag en så snygg färgning. Förstår inte själv riktigt hur det gick till, men ytterst nöjd blev jag (och kunden också såklart). Kände verkligen att självförtroende inom yrket steg några trappsteg. Sådant är häligt. Idag älskar jag verkligen mitt yrke.
Nu på kvällskvisten kommer två viktiga flickor hit. Jag är glad för det. Jag själv är tråkig. Jävligt tråkig.
För övrigt längtar jag oerhört till vår kommande Londonresa. Just nu skulle jag kunna krama ihjäl mor min. Tänk, vilken snäll mamma som äntligen (efter några års paus) tar med sina barn på en resa. En resa till en storstad. Jag har kommit på att städer är något för mig. Inte beachen och charter. Nope. Storstadssemester skall det vara. Min lista är lång. Först London, nästa New York. Det är väldigt trevligt att ha en resa att se fram emot just nu, när vädret är grått. Det känns som om dagarna går snabbare. Lycka.

Idag hade jag seminarium för klassen om min praktiktid på VeckoRevyn.
Vissa var mer intresserade än andra. Nu börjar det verkligen kännas att jag varit med om något otroligt (som alla borde drömma om).

Jag vet bara att jag säkert glömde bort trefjärdedelar av vad jag hade planerat att säga. Det är inte så lätt att hålla 15minuters seminarium om en 9 veckors praktiktid. Speciellt en praktiktid som man aldrig vill glömma.

Idag har det verkligen varit en av de bättre dagarna. Jag hade en bra dag på jobbet. Lagom stress och åt en god lunch. Stod och småpratade med min chef idag. Han vill att jag skall flytta till Åland och börja jobba på Klipp Upp på heltid. Det skulle jag nog gärna göra -med den här lönen! Men eftersom jag har studier kvar och andra planer blir det nog inte så. Just nu. Kanske om 20 år.

Idag bestämde jag mig för att ta jobbet på Rock Off-området. Det kan bli kul att träffa alla jag jobbade med i fjol OCH såklart få gå omkring på området utan att betala. Dessutom kommer en av mina favoriter. Det är en verklig sommarhit, dock inte partyhit, hon sjunger med sin ljuva, hesa röst. Snackar alltså om Frida Öhrn, Oh Laura. Mina smilband drogs upp en aning när jag läste den sköna nyheten. 24 juli är datumet.

Imorgon är det torsdag. Kommer ant. att vara i stan nu dehär dagarna som är kvar av veckan. Jobbar sent imorgon och fredag är det väl att träffa lite vänner och bekanta, för att sedan på lördag få gå ut och partaja lite. Börjar (som skrivet!) med firmafest och sedan middag och sedan the Ark (alltså krogen Arken).

Nu skall jag skriva klart en lite skolgrej som jag snart (eller egentligen redan haft) deadline på! Alltså, inget som jag får vitsord i, utan en annan sak förstås.


byebye!

Vissa människor är bara för tråkiga. Det går inte att skoja med dem. De lyssnar inte och pratar inte heller. De är helt enkelt torra. När man försöker skoja med dem får man bara ett grymt eller ett suck till svar. Jag kan ärligt säga att jag känner mig något obekväm när jag är närheten med sådana typer.


Jag har många gånger funderat på varför jag har blivit den jag är.
Jag har hört flera gånger att bekanta tycker att jag är skojig och att jag har lätt att möta nya människor. Det är antagligen därför jag valt frisöryrket.
I början på dethär året fick jag en komplimang som jag ännu, ibland tänker på. Människan beskrev mig som självständig och att jag har en bra attityd och att jag står med båda fötterna på jorden. Jag började fundera lite på vad dendär komplimangen betydde och måste faktiskt fråga människan som gav mig den (som i detta fall verkligen, tro det eller ej, var en tjej). Hon svarade med ett leende på läpparna och sade att jag kommer att gå långt och att det gjorde henne aningen avundsjuk.
Jag kan erkänna att  verkligen blev glad för att hon sa sådär. Det betyder ju att människor verkligen märker mig och att jag blir mer sporrad till att visa andra att jag verkligen vill något med livet.


Människor som bara är sura, tänker på sig själva och inte verkar bry sig om någon annan borde få en föreläsning om att man bara lever en gång. Det här är egentligen inte fråga om Vett och Etikett utan om självkänsla och hurdan bild man vill att världen skall ha om en själv.
På ett sätt kanske man föds som "sådan" men man kan ju alltid försöka. Man lever ju bara en gång, eller hur?

just nu tycker jag att det är löjligt av någon att påstå att det är skönt att vara ensam.

Jag är ensam. Nu. Skittrist.
Jag har tömt diskmaskinen och hängt upp tvätten (i hopp om att det torkar tills imorgon). Så tråkigt har jag.
Jag saknar en vän eller en familjemedlem. En kompis jag inte umgås med så mycket skulle ju också duga. Det är inte alls roligt att vara ensam. Dödstråkigt!

Jag funderade om jag skulle gå  ut på en promenad eller en joggingtur. Det blåser och är kallt, så har egentligen ingen lust. Får se. Jag tycker man kan säga att jogga i motvind och att spotta i motvind är ungefär samma sak. Båda sakerna är hemskt tråkiga.

på tal om kylskåp....
Jag har fått in lite nya studiepoäng i mitt betyg. Har en bit över hundra faktiskt. Det känns ju iallafall skoj.

Idag är det dag två. Egentligen tre, men räknar inte söndagen.

Imorse steg jag upp halv7. Visste inte riktigt när bussen skulle gå. Jag kom till hållplatsen vid tio i åtta. HALV NIO kom den där satans bussen. Jag tackar gud för att jag hade min Ipod. Sånahär dagar skulle jag verkligen kunna döda för en bil. En jävla bil vill jag ha!

Jobbet går bra. Trivs jättebra och märker att jag har utveklats massor tack vare Trendy-jobbet. P sade även att han tycker jag är skitduktig. "Tack" sa man. Stolt är man ju nog.

Jag känner mig lite piggare (men är dock på dåligt humör) idag, så tänkte springa dendär 5km rundan runt byn. Den där vanliga, långa, asfalterade vägen. Helt okej.

Nej, nu blir det mat. Over and out.

här sitter jag nu. Efter ett fint telefonsamtal.
Ibland när vi ringer kan vi låta trötta, irriterade, ointresserade, sura, otrevliga etc. Men ikväll var det så mycket värme och kärlek i hans röst. Det lät som om han på något var "stolt" över mig och gärna skröt inför sin familj -om mig. Det kan jag ju inte förstå.
Själv log jag som om jag hade vunnit en stor summa pengar. Jag bara älskar hans röst. Speciellt när han säger så fina saker. Saker som man bara hoppas och drömmer om att han ska säga. Jag är varm. I mig. Tack vare honom.

Idag hade jag en lugn dag på jobbet. Vi håller på att renovera på övre våningen. Tre nya kundplatser + två nya tvättstel. Jag fick torka damm, plocka upp alla de nya, ljuvliga TIGIprodukterna (aah, jag bara älskar dem!). Det finns så mycket jag vill köpa före jag slutar på måndag. Suck. Tänk att jag måst sluta jobba på en arbetsplats där jag verkligen trivs. Men visst, jag kommer att trivas på mitt nya jobb också. Det vet jag.
Jag fick sluta en timme tidigare. Kändes skönt att ha en lugn fredag för en gångs skull. Som oftast brukar de vara stressiga och nästan hemska. Inte idag. Skönt.
Jag gick förbi Indiska, min favvobutik. Köpte en gåva till min chef ( som en "hejdå-present"). Hem för att lägga lite bättre kläder på. Det blev leggings, oversizat linne, silver stjärnhalsband och silver skor.
Gick till kompisar som flyttar till södra F imorgon. Vi njöt på balkongen med cider och sol. Efter ungefär en timme promenerade vi till resturangen där vi bokat bord. Jag åt en god kycklingrätt, dock INTE med bacon.
Efter en himla massa trassel med servitören slapp vi äntligen ut. Jag var nöjd, vissa var mindre nöjda.

Nu sitter jag här. Skall just lägga mig under täcket och fortsätta med min Denise-bok. Sedan är det godnatt och jobb imorgon. Skall bli kul det också.