starHannaH

I dag såg jag något riktigt osmakligt. En tjej hade på sig ett par tighta jeansshorts i vitt som tyvärr inte passade hennes kroppsform. Det ytterst lilla och spända linnet hade hon nog valt med omsorg, det såg man.
Till saken hör att det blåser i Vasa i dag. Det var väl lite onödigt att klä sig så lätt när termometern inte ens visade 8 plusgrader.
Jag tittade försiktigt två gånger och sedan småsprang jag till jobbet.

Jag är fortfarande lycklig. Tänk att ett barn som varit så efterlängtat kan göra en så glad. Och tänk att man kan älska någon fast man inte ens träffat varandra. Det är nästan svårt att förstå att han äntligen är här. Ser på bilden jag fick i går om och om igen. Nästan mer hår än mig och likadana öron. Ett sött barn som kommer att få mycket kärlek av sina tre fastrar, farbror och morbror.

Idag en sådan här dag som man bara vill att ska ta slut. Kidsen jag såg påvägen hem från skolan var så glada och nöjda för att solen lyser. Önskar att jag våre det samma.
Snart skall vi äta (dock inte på köksgolvet idag) sedan gå ut och gå med en klasskompis. Skall ta mig i kragen och låna viktiga böcker från biblioteket.

Den här tiden på året sköljs alltid en stor skopa längtan över mig. Jag längtar efter allt och alla.
Idag har jag mest längtat till öarnas ö; Åland. När jag tidigare idag ringde min mor berättade hon gladerligen att hon var påväg till färjan som skulle släppa av henne där klockan ett i natt. På torsdag skulle hon och hälsa på min storebror i Stockholm. Önskar att jag fick vara med.
På sommaren håller jag till på kobben och det ser jag fram emot. Om det inte blir Stockholm förstås.

Jag önskade det när jag var liten och jag gör det fortfarande.

Jag önskar att pengar skulle växa på träd. Känner på samma gång ett stort hat mot pengar när man måste vara så jäkla beroende av dem. Det är den 5 februari idag. Jag har betalat hyra, räkningar och har två tandläkarbesök framför mig. Suck.
Ändå sägs det att vi som är studerande har det bra.

Jag, som många andra, kan väl erkänna att man blev lite kär i honom när han spelade snyggingen i "10 things I hate about you". För filmens skull var det ju bra att det fanns en fin man.
Det är sorgligt när människor dör. Gamla som unga. Det känns alltid orättvist.

Man blir så glad av att få fina mail och kommentarer. Det kan verkligen få ens humör att bli så mycket bättre.
Tack, säger jag.

Idag kom det ett slag i magen. Och fan, vad ont det tar.
Jag skall försöka komma tillbaka upp till vattenytan. Just nu känns det hopplöst. Tyvärr. Jag som hoppades. Så. Himla. Mycket.

"Varje dag är en dag närmare glädjen" som min fina mamma en gång sade.

Jag och min sambo åkte förra sommren och tågluffa. Vi flög den 13 augusti till Barcelona och åkte därifrån tre dagar senare mot vårt stora äventyr.
Det här var min bästa sommar någonsin. Vi hade det så kul tillsammans och fick uppleva saker man annors inte får göra. Tänk er, Paris, Rom, Venedig, Milano, Berlin, Wien, Cannes. Detta är endast några ställen vi besökte
Jag vill så gärna göra om dendär resan. Underbart och ljuvligt att resa med honom.










Idag hände det. Den 13 augusti lyfter planet igen. Denna gång mot IRLAND och Dublin. Denna gång utan mig. Det är endast han som åker. Helt ensam. Han stannar 16 dagar. 16 DAGAR! Helt själv.
Men jag är otroligt stolt och glad för att han vill åka ensam. Och att han vågar. Jag är jättestolt.
Han kommer att få uppleva saker som inte jag får göra. Det tar ont. Han kommer att ha en erfarenhet mer. En till historia att berätta. Min älskling.

Visst, jag gråter inombords. Jag tycker att det är så sorgligt att han åker ensam. Tänk om något händer. Vi kommer inte att träffas så mycket. Det skär som en kniv i mig.

Hata är ett starkt ord har alltid min morfar kommenterat när jag använt det.
Efter ett samtal kom jag på vad jag verkligen hatar! Jag hatar när människor endast tänker på sig själva och vad som är bäst för dem!
Vi lever verkligen i ett JAG-samhället, vilket jag avskyr. Vill inte!

Fundera lite före du säger något som kan såra. Det kan löna sig.

I brist på annan sysselsättning valde jag att plita ner några rader.

Jag börjar närma mig mitt sommarlov och mitt Åland. Det är lite blandade känslor i år, men det brukar ju alltid kännas så. Efter några dagar börjar man vänja sig.
Speciellt med denhär sommaren är att jag kommer att ha ett nytt jobb på www.klippupp.com , skall bli väldigt kul. Jag ser så fram emot det. Jobbet alltså, inte att vara ifrån min M.

Efter sommaren är planerna lite oklara ännu. Antingen blir det en resa till Irland på ungefär två veckor. Eller så blir det Sthlm i tio veckor, eller så blir det Vasa och "ledigt" tio veckor. Inget är bestämt. Alla alternativ är okej, men nr två är vad jag hoppas på.

Nu skall jag gå och lägga mig under mitt duntäcke och läsa en bok (som jag ska börja på). Tror att jag väljer en av Denise Rudberg.

byebye!

Tänk att man kan bli så glad över ett e-mail. Jag tycker det är ganska sött när han skriver. Min livskamrat och bästa vän.

När jag får mail eller vanliga kort/brev av honom börjar jag alltid tänka på hur bra jag egentligen har det. Sådana som honom växer inte på träd. Det vet jag. Vi kan klara allt, vilket vi har bevisat gång på gång.

Lite om någon:

snäll
omtänksam
kramar
pussar
komplimanger
sjunger
allmänbildad
härlig
ljuvlig
underbar
resa
trygghet

här är de första orden som jag säger när jag tänker på honom. Min M.