HappyHannah.


Jag är fortfarande lycklig. Tänk att ett barn som varit så efterlängtat kan göra en så glad. Och tänk att man kan älska någon fast man inte ens träffat varandra. Det är nästan svårt att förstå att han äntligen är här. Ser på bilden jag fick i går om och om igen. Nästan mer hår än mig och likadana öron. Ett sött barn som kommer att få mycket kärlek av sina tre fastrar, farbror och morbror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0