En ivrig själ som bara vill komma hem.

Väskorna är packade och en snäll vän tog dem med i sin bil så nu har jag ingen panik längre. Det ordnade sig, som det alltid gör. Tack för hjälpen.
Nu skall jag äta en rosa och fluffig vispgröt som mor vispat ihop. Hemgjord vispgröt är mycket godare än den jag åt som lunch i somras. Om en stund blir det tre-generations-bastu. Mormor, mor och jag. Slutar alltid med att mormor sitter längst och vi är rädda att hon skall svimma.

Sista kvällen här i trähuset. Känns konstigt, men så spännande att komma hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0